Mitt liv-mitt val

Året är 2017 och vi har redan avverkat 6 månader av året. Människor jag träffar säger att tiden går fort, att de inte hinner med. Även barn och ugdomar tycker att tiden går fort. Jag har inget minne av det som barn att sommarlovet skulle gå fort. Vi bara lekte och hade sorglösa dagar. Frukost i ottan och sedan ut och leka hela dagen, ja vi var väl tvingade att in och äta, men sen var det full fart ut. Bollen i burken, kurragömma, friidrottstävlingar som vi anordnade, byggde kojor och lekte och klättradei träd. På kvällen somnade man som en stock och sov gott hela natten oftast.
Jag tänker tillbaka på åren som gått, på småbarnsåren som flög iväg och vips så var de vuxna och hade flyttat.
Jag är dock oerhört tacksam för att vi, när barnen var små, var överens om att vi skulle vara hemma med dem tills de började skolan. Att de inte skulle behöva vara på dagis och att barnen var dem vi ville vara med när de var små. jag jobbade halvtid och maken var bagare med tidiga mornar och på så sätt kunde vi låta barnen växa upp i hemmet istället för på dagis. Guld värt för oss. Vi bodde i ett område där flera var hemma med sina barn så lekkamrater fanns. Så även defick bygga kojor och lära sig hantera såg, kniv, hammare och spik, klättra i träden och leka tafatt och allt som barn ska göra. När kvällen kom var det glada och lyckliga barn om än trötta som oftast somnade gott.
När de sedan idrottade så var det naturligt att vara delaktiga i deras idrottande och jag har nog nästan arbetat mer ideellt än lönearbetande i mitt liv. Många är timmarna som las ner på egna men också andras barn i klubb, distrikt och svenska skidförbundet. Det blir ingen fet pension, men jag har minnen som är oerhört värdefulla. Att ha fått vara tillsammans med grädden av ungdomar är ett privielgium. Dock kan jag ibland fundera hur vi fick tiden att räcka till.
Arbete, tre barn, två hundar, katt, skidtävlingar, jakt, fotboll, ishockey, skidskytte, orientering, terränglöpning, lite mountainbike ja dans ett tag ocskå. Resor land och rike kring, tävlingar lördag som söndag och träningar under veckorna. Slutade jobbet kl 18 och i samma stund började träningen och då skulle jag vara förberedd och ta hand om andras barn, men det gick och det var kul. Men jag minns en mor till en grabb som undrade om jag kunde hålla på en kvart extra på träningarna så att hon slapp ha honom med när hon handlade för det är så bra du som har tid!! Just det, jag hade ju inte mat som skulle handlas lagas, ätas, barn som skulle ha hjälp med läxor, tvätt som skulle fixas mm. Nej då jag hade ju tid.
Ja, jag hade tid, jag prioriterade mina barn före karriär och egna intressen. När barnen kom så ville vi vara närvarande och låta dem växa upp med oss och finnas där för dem.
De flyttade till skolor redan som 15 åringar, till gymnasium på andra orter och det blev naturligt att de fick lära sig att ta ansvar. Att själva sköta matinköp, tvätta, städa, få ekonomin att gå ihop, träna, fixa läxor själva och bli redo för vuxenlivet.
Sedan när de var vuxna då kom min tid, då började jag läsa, och på 5 år läste jag in tre utbildningar och samtidgt arbetade jag heltid under ett halvår för att sedan gå ner lite i arbetstid.
Så jag minns med kärlek tillbaka på åren som gått på en tid då vi levde i en hastighet på 190. Minns ett år då vi var bort 47 helger av 52.
En hektisk tid men ack så underbar och jag är så oerhört tacksam  och stolt över mina barn som funnit de allra bästa livskamrater som jag älskar lika mycket som dem. Givit mig barnbarn och  så mycket kärlek.
Jag önskar er allt gott i livet, ni är fantastiska.
Tack älskade make för att du och jag tillsammans i vått och torrt fortfarande delar vår vardag i stort som smått.