Körde fast

Vaknade i morse med en kropp som kände av styrkepasset jag gjorde för två dagars sen. På äldre dar har det uppstått en fördröjning på träningsvärken. Numer tar det två dagar innan den kommer och idag slog den till. Dessutom kom gårdagens löpning som ett extra plus till träningsvärken eller kommer den i morgon? Två dagars fördröjning sa jag ju, hm då kanske det var marklyften som satt sig i benen, körde ju några såna för två dar sen...
Ont ska med ont fördrivas är ett talesätt, men när solen skiner inbjudande då längtar jag ut. Hörde att Skinnarloppspåret var nypistat, och med en minusgrad, vindstilla och nästintill klarblå himmel och strålande sol då spelar det  väl inte någon roll att man har träningsvärk.


In i bilen backar nerför carporten gör en storstilad backning för att sen vända bilen och vad GÖR JAG??? Hej hopp 3 dm snö kom ju igår och jag fastnar på gården!!!
Tvärs över vägen, jamen så fint!
Och utanför står gubben och konstaterar: Det där var ju smart gjort. Leende såklart, typ skadeglädje.
Ja det var smart tänker jag och stänger bilrutan och lägger i ettan och kör framåt, och jag kom en halv decimeter.
 I med backen, en decimeter. Går ju fint det här.
Ja där sitter jag och juckar fram o tillbaka, med bilen alltså, backen i, ettan i, backen i och snart så har jag tröttat ut snön och lyckas få bilen i hjulspåren och ta mig i väg hemifrån medan gubben ler åt mig.
Skam den som ger sig och jag kom i allafall på rätt köl av mig själv.


Vid skidspåret var det massor med folk eller ja jag såg bilar och en annan skidåkare. Glad att åka skate även om det var lite mjukt och ju längre jag åkte desto tyngre blev det. Sista varvet så stannade skidorna i nerförsbacke om man inte stakade. Njöt i fulla drag av åka mot solen och bara njuta av ensamhet och en annan skidåkare jag såg. 35 kilometer senare åker jag hem och var så himla glad att jag glömt mobilen hemma och inte behöva ta ställning till om jag skulle fota den där vackra martallen som är så krokig och står 100 meter ut på myren eller fota branta backen innan Heckinbergsvägen med suveräna skidspår och björkens vackra slingriga grenar som hängde ner och det som motiv mot en underbar himmel. Ja nu slapp jag fota dessa vackra motiv och kunde bara njuta och spara dem i min egen hårddisk. Ingen telefon ringde, ibland behöver man helt enkelt vara ifred och det fick jag vara i 35 km helt i egna tankar i strålande solsken, men sen var kroppen ganska mör.


Trevlig helg gott folk i kväll/natt ställer vi om klockan, lånar ut en timme till i höst. Får vi ränta på den då?

Vid Kärleksudden i dag.