Mötte pappa i skidspåret igår, inget ovanligt alls med det. Han åker ofta bakspåret och nu skulle han säkert se om han mötte mig. Så vid Kvarnstensbrottet möter jag "gubben".
Han hade åkt lugnt från Kruthuset, dvs därifrån Kruthuset en gång stod för det är rivet sen några år tillbaka, men alla vet ju var Kruthuset låg och då heter det så. ( Precis som Koppis, gamla macken som numer heter Shell men som en gång i tiden hette Koppartrans. Liksom varför byta namn när alla vet. Hej hopp turist, du får väl ta reda på om du kommer hit ;)
Hur som, pappa kommer alltså o jag står och dricker lite och han säger att det går tungt. Jag svarar att jag är också trött. Men som vanligt hör han inte utan pratar vidare....
-" Jag ska köra några intervaller nerifrån myren upp hit till Kvarnstensbrottet" säger han.
-Men va f-n (inte ofta jag svär till pappa) om du är trött ska du väl inte köra intervaller?? Åk med mig tillbaka istället.
-"Jo men jag är inte trött det sättet. Jag ska bara köra 5 stycken 3minuters intervaller"
Och just i denna stund inser jag att han är vuxen nog att veta vad han gör. Det är hans liv och han har bara oss och sin träning. Träning är det viktigaste i livet eller vi kommer faktiskt före , men sen är träningen viktigast. Så låt han köra sina intervaller.
Vi säger Hejdå och åker åt varsitt håll.
På väg tillbaka tänker jag på pappa och hur han älskar skidåkningen. Till saken hör att han åkt 3 (!)mil på lördagen och idag intervaller!!
Jaja älskade pappa är ju bara inne på sitt 83 år, så det är självklart att han ska välja själv. Kör hårt pappa, jag älskar dig och unnar dig dina intervaller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar