Dimma, blodvite och nakenbad med en holländare och en Undersåkerbo

Dimman ligger tjock över Gåsenstugorna och snön är alldeles utanför fönstret. Vinterns snö alltså, en månad innan jag kom låg snön ända upptill taket och stugvärden hittade inte bäcken där man tar vatten ifrån. Nu har det smält rejält men som sagt snö fortfarande vid stugknuten.
Får höra att en tjej trillat vid vadet i Gåsån i går och troligtvis brutit handleden. Ja, det är sånt som händer ibland...

Igår gjorde jag en förändring i vandringsplanerna från att gå till Stensdalen och sen Vålådalen så ändrar jag mig och tar Härjångsdalen ner förbi Vålåstugan idag och så vidare mot Lunndörrsstugorna nästföljande. Då jag tog två etapper igår kan jag utöka turen lite. Härjångsdalen har jag aldrig gått förut, bara åkt skoter vintertid så det var spännande och annorlunda. Redan från start fick jag gå runt pga snö och överhäng vid en ganska vild fors. Stugvärden hade sagt att man kunde gå rakt över, men jag tog det säkre före risken att hänget skulle rasa och jag skulle försvinna i vattnet i den imma som rådde och ingen skulle kanske se mig förrän långt senare... Någon gång kommer sommarvärmen att smälta snön och isen och jag vill inte riskera att åk i.

Så jag får vandra uppåt längs ån och sen ta av mig skorna och ner i plurret och vada, men som sagt hellre det. Blir närmare 1 km omväg men gå är jag bra på så det gör inget.         

När jag är åter nere där leden går kommer ett annat par som också skulle gå samma väg, de står en bra stund och tvekar innan de går rakt över där jag fegade. Det gick bra för dem, det höll, men man kan hellre ta lite risker när man är två och kan hjälpa varandra.
Till at börja med är dimman tjock och jag går strax ifrån de andra två och snart är jag inne i Härjångsdalen och dimman stiger så jag har kilometer lång utskit ner mot Härjångsån och Härjångssjöarna. Ser den enda ripkullen på hela turen och strörenar här och där. Idag vandrar jag i mycket snö för här råder vårvinter..


Blir flera vad att ta sig över och jag är lite smått fundersam på vadet över Härjångsån. Det har varit högt vattenstånd, mycket snö och is än och forsen är vild så jag har lite tankar på den när jag går. Stugvärden sa att det är lite lättare att gå över ca 20 meter ovan leden. Kommer så fram till ån och ser på en gång att här kommer jag inte över, inte en chans. kollar ca 20 meter upp, Nej lika djupt och vilt vatten här. Hm, hur ska jag nu? Ser en tjej sitta på andra sidan, hon vinkar och försöker säga något men det är brett och det forsar så et finns inte en chans att vi ska kunna prata med varandra. Tittar mig omkring efter en vandringsstav som någon lämnat men inget sånt finns. Går högre upp mot sjön och då inser jag att jag sista biten hamnat på vinterleden, det förklarar att det var så djupt och nu ser jag sommarleden. Här ser det ändå hyfsat bra ut. Står och läser av vattnets fors och strömvirvlar så jag vet hur jag ska ta mig över. Har ingen lust att står i isvatten och fundera någon längre stund. Så när planen sitter i huvudet letar jag fram en vägkäpp som de haft som extra led stolpe på sjön. Byter skor, lossar avbärarbältet på ryggsäcken ifall jag trillar omkull sen är det bara att kliva i. Det gäller att känna att man har fotfäste innan nästa fot lyfts, stenarna är hala och vattnet har sin kraft så käppen är ett gott stöd. Men jag har lyckats hitta platsen att gå över i och vattnet når strax ovan knäna så et går bra. Sätter mig en stund och torkar fötter och fikar lite innan jag börjar gå. Pratar lite med tjejen som sitter där, hon har just fikat och ska gå över också men åt det håll jag kom från. Hon pratar engelska och är också ensam på sin vandring. Frågar henne om hon vill att jag ska stanna när hon går över men nej det behöver jag ej. Så jag går vidare, strax innan ån kröker sig kollar jag en sista gång uppåt och ser tjejen å väg ut i forsen högre upp än där jag gick. Inser omgående att det där går inte bra, vattnet når henne efter ca 10 meter till låren och hon får vända om. Så står hon i isvattnet och kollar hur hon ska gå och det går fort at tappa känsel i fötter och ben när vattnet är kallt. Skyndar mig och vänder om och innan jag är framme har hon åter testat att vada på fel ställe. Så jag kommer fram till henne och visar var jag gick och hon tar samma ställe som mig. försent ser jag att hon har ryggsäcken och avbärarbältet fastspänt, försöker ropa men hon hör inte. Men nu kommer hon över och vänder sig om och vinkar glatt som hälsning. Skönt, nu kan jag gå med lätta steg igen.


Solen kommer och det är härligt att gå så framme vid Vålåstugorna hejar jag och pratar med stugvärdarna och tar ett snabbt beslut att fortsätta vandringen till Lunndörrsstugan. Väderprognosen har lovat sämre väder och regn nästa dag och jag vill gärna stanna en natt i Lunndörsstugan är jag bott en hel sommar. Så valet är lätt solen skiner och klockan är bara 15.30 och jag vet att den här sträckan är oerhört vacker att gå nere i fjällnära skog med underbara fjällbjörkar och torrakar som är vridna i de mest fantastiska skulpturer. Dessutom är det två hängbroar att gå över vid Vålån och Tronnan.
Möter några andra vandrare i närheten av stugan men sen blir jag ensam igen, på väg ner mot Vålån så ser jag en hägg som blommar!! i slutet av juli.
                            




Hängron över Vålån är hög och dessutom är en planka trasig, men den känns så lätt efter att ha klarat Handölans Storfors. Det står inte på förrän jag är vid Tronnan och ska över även den hängbron. Här sätter jag händerna på vajern och börjar gå och fasen va ont det gör när jag råkar få in en trasig del av vajerns ståltråder rakt in i fingret. Blodet droppar och när jag kommer över får jag agera sjuksyster på mig själv. 

Längre ner efter denna å rinner den ihop med och bildar Vålån, det är en vacker plats och går ni här någon gång så finns det en fin tältplats alldeles i närheten av bron och så kan man fortsätta ner till sammanslagningen av åarna. Har tältat här förr och spanat in området så nu går jag vidare. Blir ännu en bro och ett vad att gå över men här har jag tur då två träd ramlat så perfekt att man kan balansera på dem över vattnet. Skönt att slippa blöta fötterna igen.

Njuter nu verkligen av att gå i et område där jag varit så många gånger, känner igen mig och mår bara gott.
Framme vid Lunndörrsstugan får jag dela rum med två trevliga damer och vi har en hel del att prata om. Köper mig sen en öl och går till bastun men den får jag dela med två karlar, en från Holland och en från Undersåker. Ja,vi har också massor att prata om. Vem säger att man är ensam på fjället??  Sen blir det nakenbad i tjärn och ännu en vända in i bastun och den 90 gradiga värmen och ölen, ja den var god efter ca 35-36 km vandring i dag genom snö och is.