Första etappen går till Fältjägarstugan och det går uppåt några kilometer och strax före trädgränsen möter jag en kvinna som jag byter några ord med. Det är två vad att ta sig över bara 100 meter mellan dem och når endast till knäna. Känns bra att ha lite koll på vattenståndet och vet vad som kommer. Har vandrat här förr så et är ingen ny sträcka för mig. Solen skiner jag går i t-shirt och njuter av tystnad och värme. Kopplar bort alla tankar och bara är i stunden.
Borta är tankar på arbete och vardag. Nu är det jag och naturen, fjällen och orken och den är det inget fel på. Klocka har jag på mobilen men den är avslagen, jag har inga tider att passa mer än att jag ska vara i Vallbo senast fredag. Jag låter ljuset styra mina sovtider och hungern styra måltiderna.
Vid vindskyddet halvvägs till Fältjägaren kikar jag in genom den öppna dörren, en ensam man sitter där. Hejar på honom och han kommer ut, en flintskallig man i 70 års åldern med grått skägg nerpå bröstet, och med ett blåslaget ansikte. Han ska också till samma stuga som mig, men han tycker att det varit så blött. Jag undrar var han gått då det varit torrt där jag gick. Han tycker också att vaden varit svåra. Märkligt, det har inte varit några vad. Frågar honom om han har en karta, men Nej det har han inte. Visar honom då på min karta att et kommer två vad som är ungefär knädjupa. Oj! Då blir det svårt säger mannen. Frågar honom om jag ska vara orolig om han inte kommer fram till stugan, men nej det ska jag tydligen inte. Är det problem ska han vända.
Vandrar vidare och njuter längs vägen. Fältjägarstugan syns däruppe och jag ser två damer bada av sig i tjärnen nedan stugan. Hejar glatt på Birgitta, stugvärden och välkomnas och installerar mig tillsammans ed tre andra damer innan jag snabbt får av mig kläderna och tar mitt badlakan och springer ner till tjärn. Solen skiner än och jag är svettig efter några timmars vandring så jag vill hoppa i innan jag blir kall. För kall det blir jag då snön går ner i vattnet 20 meter bortom badstället. Skippar hårtvätten i kväll men doppar mig och tvålar av mig. Iskallt men uppfriskande precis som det ska vara.
Sen smakar den frystorkade maten supergott och jag har en härlig kväll tillsammans med dem jag delar rum med, Ditte som också vandrar själv, och Inger och Lotta två äldre pensionerade damer.
efter en stund ser vi en blåslagne mannen komma gåendes, helt utan packning, klockan är halvnio på kvällen. En märklig man... men han tog nog dagen som den kom och tydligen utan både mat och ombyte. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar