Vårskogen

Tre timmars vandring, jogging och fotografering samt njutning i skogen har jag ägnat mig åt under förmiddagen. Fåglarna kvittrar och marken som delvis är bar liknar ett salsgolv att gå på. Ris och gräs ligger ännu ner tyngd av vinterns snö och på många ställen ligger ännu snö är skaren efter nattens minusgrader höll för mig. Min inre kompass litar jag på till fullo så det var bara att parkera, ta ryggsäcken och kameran o gå rakt ut i skogen mot ingenting och allting. Älskar storskogens granar och tallar, där mossor pryder skogens golv och laven hänger likt draperier i träden. Små bäckar som porlar och där is fortfarande klär dess kanter och dofterna som finns är ljuvliga. Sakta börjar livet åter vakna upp och tussilagon blommar lysande gult längs skogsvägen. När sedan skogen tar slut och jag kommer ut på den gamla fäbodvallen är det både med sorg och med glädje man återser de gamla gårdarna. Sorg då fäbodbruket är borta sedan länge och gamla gärdesgårdar rasat ner, men glädje för att fått varit en del av den tid dådet fortfarande fanns kor om än i liten skala på några gårdar.
Så här i vårtid när ingen är ute vid stugorna, passar jag på att smyga mig över de gamla fäbodvallarna och fotografera dessa vackra gårdar och tun. Nere vid den lilla ån som rinner genom fäbodvallen syns ännu rester av min morfars fars gamla kraftverk som gjorde att de hade ström.
Ta på er barnens ögon och gå ut på vandring och jag lovar att ni upptäcker saker ni aldrig sett förut.
Nu ska jag fortsätta lätta lite och njuta av 29 graders värme och en bok på glasverandan :)


Vid Backselsvala