Livslust, träning och glädje i en salig blandning: Bessvattnet-Glitterheim Dag 2 på vandring i Jotunheimen

Vaknade eller vadå vaknade jag har nog mest legat klarvaken hela natten, men känner mig ändå pigg. Det är kallt, har nog bara varit några plusgrader men sovsäcken är varm och skön.
Dag att stiga upp och inta frukost, solen glimtar fram på himlen och det blir en fin dag för vandring, lagom temperatur att gå i.
Det får bli soppa och smörgås till frukost och lite kaffe på det. Testar GSI:s produkter som maken säljer i butiken. De är faktiskt bra, kaffepannan är grym, och superlätt och man använder bryggkaffe som hälls i det kokande vattnet som först kokats i ett kokkärl som heller inget väger. Sedan får det stå några minuter och därefter trycker man ner behållaren och kaffesumpen silas av.
Enkelt och praktiskt!
Bäst som vi sitter och äter så kommer en flock renar ca 30 stycken springades rakt emot oss och passerar tältet på max 10 meter!. Den ena renen stannar o ch vänder upp hornen mot oss så jag först undrar om han är arg, men det är ju inte brunsttid ännu så, men nejdå han var bara kissnödig!!
Strax därpå vände han åter och följde polarna bort.
Vi packar ihop och går en fin sträcka i öppen fjällterräng, inte mycket till vegetation och passerar ett par broar innan det bär av nedåt mot vackra Russvattnet.
Vi passerar ett par äldre herrar på vägen och hejar glatt på dem.
Vid Russvattnets strand stannar vi lägligt för en fika efter ett par timmars vandring. Stranden är en grusbank som sträcker sig långt bort efter sjön som är bra nog lång och helt turkos till färgen.
Här hade varit perfekt att tälta men klockan är bara elva på förmiddagen och vi är på väg en bit till, men en annan gång kanske. Finns fisk i sjön och man får fiska från land, fiskekort kostar 150 kr/dag eller 700 kr/vecka. Billigt!
Nu följer en fin vandring längs sjön under någon timme innan det bär uppåt mot Tjönnholåe. Vi går längs en vild å som kommer nerför branten och jag inser att vi ska över den. Ser de två farbröderna som gått förbi oss tidigare sitta på andra sidan men ser ingen bro först, bara en vajer. Sen ser jag branten rakt ner mot vattnet som virvlar som den värsta grytan som kokar. Över den hänger en bro i någon form av rutat repnät med ca 1 meter långa trätrallar sammanbundna med buntband av plast. Den ska vi över!!!
Den ska jag alltså JAG över!!!
Jaja, men först ska jag ta mig nerför branten till bron och då måste jag ta ett superkliv och balansera på en dm bred hylla och för att komma upp på den så måste jag ta sats med en 15 kilo tung ryggsäck och med risken att trilla baklänges och adjöss med mig!!
Jag säger til maken att jag är inte helt säker på att jag fixar detta. Jo, svarar han.
Ja, men först måste jag ta av kameran (vinner lite tid).
Sen vill jag att vi väntar tills karlarna gått (de stirrar väldigt intresserat på mitt beteende och agerande men de kan inget höra pga bruset från vattnet). Ja, jo jag hade absolut gjort samma ska jag också så de är så förlåtna för att de tittar på.
Hur som helst så tar maken min ryggsäck och går över varpå jag säger att jag kanske inte kommer efter. Nähä då får jag väl hämta tillbaka ryggsäcken då tycker han.
Tack för ditt tålamod älskling men broar är inte min grej.
Till slut säger han NU GÅR DU!
Och ja jag greppar tag i vajern rakt ovanför mitt huvud nu när jag tagit mig ner till bron utan säck. Tar ett stort kliv ut på trätrallen som vinglar i hängnätet och stirrar blint på de två männen. Maken säger att jag ska titta framåt hela tiden men jag kan liksom inte låta bli att kolla ner i avgrunden och där kan jag inbilla mig att Norges värsta vattenmonster bor och snart ska skicka upp en hand och greppa om foten. Fattar ni känslan?
VÅGA MER ÄN DU TÖRS! Precis vad jag gjorde i dag och glad som ett barn är jag sedan och gubbarna var så trevliga och det visade sig vara två bröder som varit där för 50 år sedan med sin far. Vi samtalade en stund och vi kom att träffa dem flera gånger under kommande dagar.
Därefter gick vi åter längs Russvattnet innan vi gick överVestre Hestlägerhöe på 1685 möh. Därefter bar det neråt och det hade börjat regna lätt och då vi gick i en del stenterräng fick vi hålla koll på var fötterna sattes ner.
Mot kvällningen nådde vi Glitterheims fjällstation och slog läger innan den vid bron.
En perfekt dag där jag fick töja på min gräns på ett positivt sätt. Som sagt det gäller att Våga mer än man törs! Det vinner du på och du växer som person!