Livslust, träning och glädje i en salig blandning: Challes Vänner-Vasastafetten

Igår genomförde vi Vasastafetten som blivit något av en tradition inom familjen. Vi hade dock uppehåll i förra året då sonen och hans vackra fru gifte sig. Ett annat lopp liksom, bröllop. Tänkte att det också kunde bli tradition men de där mågarna, de bästa som finns, verkar inte våga gå ner på knä ännu, men jag väntar....
I årets Vasastafett så hade vi lånat in två utanför släkten men annars var det jag, min man, min son, min sonhustru, måg, sonens svärmor, min bror och min kusin. Våra två döttrar fick lov att stå över av olika anledningar, bland annat en nyfödd liten tjej som tillsammans med sina kusiner är kommande deltagare :).
Lagledaren Challe, en welsh springer spaniel, gillar inte regn så han stannade hemma så Daniel och Helena styrde upp transporter och sträckor och det gick galant.
Laget heter Challes Vänner och vi har inga ambitioner på att göra bra tider, men när det kommer till kritan brukar de flesta ändå ha lite personliga målsättningar kan man höra så där i snacket mellan oss. Men vi ställer inga krav på att någon ska prestera, det viktigaste är att vi träffas, har roligt och umgås och sen avlsutar med en grillafton tillsammans. DEt är så underbart roligt när alla är hemma. Det blir stökigt, skrattigt, kramigt, varmt, ibland gråt och tandagnisslan, lite irritation, smågnabb syskon emellan oavsett generation, kärlek, gott i hjärtat helt enkelt. Tokug familj med mycket värme och som kompletterats med nya familjemedlemmar med samma härliga värderingar och kramgoa dessutom.

Dagen började med regn, regn och regn. Och lera, mycket lera. Första sträckan körde Jonas en inlånad man och han gjorde det med bravur. Sedan tog brorsan över stafettpinnen och då hade en del av oss övriga lagmedlemmar kommit till Risberg och vi väntade och väntade. Jonas som skulle ta bilen från Mångsbodarna hade varken sett borsan eller min kusin som skulle springa från Mångsbodarna så han ringde och undrade om vi fått någon rapport på växling, men appen för Vasastafetten hängde inte riktigt med trodde vi. Tyvärr visade det sig att det var brorsan som inte hängde med. Hans knä strulade ordetligt, han har opererat detta knä för trasigt korsband två gånger och i lervällingen så gav det upp efter 3 km och han skulle springa ytterligare 9km. Så han hade ingen kul dag i spåret och inte ville han bryta heller då det var stafett och hade sabbat laget, så han genomförde sin sträcka även om det tog lång tid, men vad gör det när han ändå kom fram. Vi var faktiskt riktigt oroliga att något allvarligt hänt så jag är glad att det ändå "bara" var knät även om det är illa nog och tråkigt, men han överlever iallafall och det är viktigast. Sedan tog kusinen vid och hon hade också en tung dag i spåret, men hon har nu världens lenaste ben efter att ha tillbringat över timmen i lerbad :)
Därefter gör sonhustrun Helena en superbra sträcka upp till Evertsberg och får därmed revansch på samma sträcka från 2015. Skönt nu har vi en nöjd löpare igen och vi slipper omstarten i Evertsberg så hon kan växla över till sin man och min son Daniel som gör en kanonsträcka i blötan till Oxberg 15 km på 1 timme och några försmädliga sekunder över den. Som han sa, han är inte bitter över dem, men lite störde dom då han ville vara under timmen. Han är grym att springa. Från Oxberg tar mågen Mattias vid och han får starta genomblöt för ca tio minuter innan Daniel kommer in för växling så öppnas himlen och jag tror det var hela Oxbergssjön som kom från ovan. Mattias som varit nervös inför loppet och sprungit tre gånger i sommar gör som vanligt en superbra sträcka. Tänk om han kunde springa lite mera regelbundet, då blir han grym!
Mattias växlar till min make som sprungit en gång i år, det var i torsdags och som jag haft en uppladdning med tömda depåer pga av att vi druckit dåligt vatten i Norge. Han hade en fin start på dagen med näsblod och lyckades även slå huvudet i bakluckan på bilenm ne springa det kan han ändå. Så glad för din skull Ove att det gick bra och du kunde känna dig nöjd med loppet. Eva-Lena som är mor till min fina svärdotter och alltså svärmor till sonen springer fantastiskt och lämnar över till mig i Läde. Jag ska få springa en kort sträcka för första gången och det är spännande. I tisdags körde jag 17 st 30 sekunders intervaller och trodde jag skulle dö då jag hade varit hos grannen på gofika innan, men det gjorde susen för jag sprang riktigt bra även om jag strulade med klockan så jag fick på den efter att ha sprungit nästan 500 meter. Otekniska jag alltså, det stressade mig lite men jag ville ju gärna ha den så jag slog av den och på den igen så jag fick ialla fall 5,08 km reggat och min första kilometer var på 4,47 min och jag hade en medelpuls på 175. Sedan lämnade jag över till Kajsa som inte kände igen mig först när jag kom så ropade två gånger innan hon reagerade, men det spelade ingen som helst rol, jag fick ju äntligen andas ut för nu hade jag gjort mitt. Så ovant att springa utanför sin komfortzon, men ändå skönt och sedan att benen är pigga och jag inte har ont någonstans, det är grymt.
Mattias och Helena hämtade mig i Eldris och efter att jag bytt om så drar vi till Mora och möter upp övriga lagmedlemmar förutom Jonas, Anna-Lena och Allan som åkt hem.
Vi hejar på Kajsa som kommer så grymt fort på upploppet med armarna uppsträckta i vädret och ler så underbart. Vi har gjort det igen, vi kom i mål och vi har kämpat allt vi kunde och några extra hårt.
Medaljutdelning och fotografering av vår underbare fotograf och chaufför Lars-Olov görs nedanför konung Gustav Vasa. Tyvärr kunde inte Eva-Lena och Lars-Olov delta på kvällens gemensamma grillning i Täppgården så efter flera goa kramar så åker de hem. Men nästa år så är ni med igen!!!
Efter dusch och bastu så är det grillning som gäller. Våra döttrar och andra måg har förberett och tänt grillen och morfar Jonne blir hämtad och vi blir totalt 18 stycken som umgås, äter skrattar och går igenom dagens händelser och andra viktiga och mindre viktiga saker.
Tusen tack alla som varit med under dagen och kvällen på olika sätt. Ni är helt underbara och nu blev det plötsligt sådär tomt igen när alla barnen med sällskap o vänner åkte. Kom snart igen!!