Kvalitetstid

I hög luftfuktighet (låter bättre än duggregn) och dis joggade jag iväg för att möta min dotter och hennes hund längs stigen vi brukar mötas på. I går hade hon varit ut och tränat själv och lilla vovven trodde såklart att "mormor" skulle dyka upp som vanligt där i skogen, men nej. Så i dag blev han superlycklig när han "hittade" mig.

Det var ju inte så vackert väder, men det gör inget, duschen är så mycket skönare efteråt. Att springa och känna luftfuktigheten slå lite mot kinderna är uppfriskande. Hyn mår bra av fukt, rynkorna blir lite slätare eller?? Hahaha man kan ju alltid inbilla sig :)
Dottern säger när vi springer genom det 1000-åriga Kvarnstensbrottet, där man med lite fantasi kan höra släggorna så slå mot stenarna som förr blev till kvarnstenar och männens svett rann nerför ryggen på kvarnstensgubbarna, så säger hon att hon aldrig skulle kunna motivera sig att springa på denna stig i januari. Nu ska det vara snö och man ska åka skidor, inte springa tycker hon. Ibland är det nästan barmark, ibland is och ibland trampar man genom en isskorpa och så snö som är ca 1 dm djup och därefter i iskallt vatten. Alltså egentligen är det helt idiotiskt att man kan tycka om detta, men nu råkar vi göra det och då är det bara att knata på.
Bortom gruvorna tar vi stigen upp på berget för att sen åter vända ner mot Kvarnstensbrottet, men det är så halt så vi väljer att springa obanat istället hela vägen hem. Genomvåta men lyckliga är vi efter en och halv timmes löpning/jogging och en härlig mamma-dotter kvalitetstid tillsammans.
Kan en lördagförmiddag tillbringas på bättre sätt?



Så här önskar vi att vi hade fått göra idag