En Annandag i klassisk skidterräng

Annandag jul är en dag när jag enligt tradition åker skidor. Förr gick en skidtävling i Mora som hette Annandagsstafetten. En av de få stafetter som fanns i distriktet och det var alltid jättekul att åka den. Oftast var det sträng kyla och minus 17 grader var köldgräns, men då var det kallt att tävla.
I dag finns inte den tävlingen längre men man kan ändå åka skidor.

Jag, maken och brorsan styrde bilen till Limedsforsen och Lötenvägen, men innan dess fikade vi hos familjen Stengårds nere i byn. Tackar så mycket!!
Vägen upp var isig som bara den, ren blankis, så brorsan ringde efter sandbilen så förhoppningsvis skulle den hinna sanda innan vi åkte hemåt.
Det var svårt att få bilen ur vägen och ännu svårare att gå ur utan att slå omkull sig, så halt var det.
I början av spåret som går efter en skogsväg var det isig, men efter ca 500 m var det snö, grovkorning kall sådan. Det är riktig fina slakmotor att diagonala uppför och solen sken. Visserligen blåste det rejäl motvind ibland men med vindtäta kläder så gör det inget. Jag hade fina skidor, men brorsan fick valla om. Så jag åkte före honom o maken. Man möter varandra efter spåret som går efter några stickvägar och när jag hade åkt en runda på 8 km och var å väg uppför i spåret igen så möter jag brorsan som har en vit t-shirt på sig över skiddräkten. Han är blodig på ena ansiktshalvan också, ser faktiskt lite otäckt ut. Men han ropar bara att han ramlat och åker vidare. Träffar strax på maken som säger att brorsan ramlat i en kurva där spåret svängde brant till höger. Han hade försökt gå ut lite men då skar skidan och det blev platt fall. Tur att det gick bra i alla fall.

Det blev aningen bakhalt mot slutet men var himla skönt att efter flera dagars ätande få röra på sig lite och det blev två timmars åkning och 30 km klassisk åkning. En härlig dag med andra ord.

 

Halkan ja, det var inte sandat när vi skulle hem, två bilar hade hamnat på sidan av vägen. Börjar sakta men säkert åka i snigelfart neråt byn. Ett sms kommer att sandbilen är på väg upp, men stannat för att sätta på snökedjor. Hm, ja var ska man möta den då på denna isgata. Jo såklart kommer den strax innan värsta lutningen och kurvan. Vi lyckas få bilen åt sidan och sandbilen som får lov att ta omtag och backa och sanda för att åter ta sats kommer så förbi oss och det greppar bättre sista biten ner mot byn.

 

Blodvitet var heller inte så farligt när såren tvättades av. Mest skrubbsår, ett litet jack och svullnad men det läker.

 

Tack för idag!