For ever

Mor

Du har funnits där för mig sen mitt första andetag

En julnatt så kall och så klar
Du födde mig i gryningen, när natt övergick i dag
En mor och ett barn,
En navelsträng till livets träd förenade oss
Den klipptes av, men kärleken mellan mor och barn blev kvar

Du fanns där när jag tog mina första steg

När jag fick min första tand
Och sa mitt första ord
Du fanns där för mig när jag förfrös min hand
Du var alltid där när jag behövde dig.

Jag kunde bara tänka att jag skulle ringa dig

Att jag ville prata med dig
Då ringde oftast telefonen och det var alltid Du
Nu har telefonen tystnat, din röst finns inte kvar
Du står inte längre vid köksfönstret och tittar ut när jag kommer.
Livets låga blåstes ut,
Men kärleken mellan mor och barn blev kvar.


Anneli Fagerlund 2012

 

Mor o Far i stugan