Barnkammartid i skogen

I dag var jag i skogen för att springa orientering. Brukar försöka ta Naturpassets kontroller och i år är de förlagda kring Byråsen.
Planerade att ta 10 kontroller i dag och det i lugn takt (haha, det går ju aldrig fort för mig ändå). Gick hur bra som helst till 5:e kontrollen och där var jag på väg genom en fin glänta och en liten dunge längre bort. Skulle till en sänka 150 meter bort när jag höjer blicken och ser något så ljuvligt sött. Femtio meter bort står en rödbrun liten älgkalv på riktigt vingliga ben och tittar på mig. Jag tvärnitar och tänker: Var är kon??? Kollar snabbt åt sidorna och bakom mig, men ser ingen ko. Kalven skyndar sig att vända sig om och lägga sig ner i riset så jag ser den inte mer och själv vänder jag om och gör en stor omväg förbi kalven och tar kontrollen från andra sidan då den låg i ett omräde längre bort.
Att vara i närheten av en kankse några dagar gammal älgkalv är inte rådigt om kon dyker upp. En argsint älgko är livsfarlig och det är barnkammartid i skogen och jag anser det viktigt att respektera de små nyfödda djuren som behöver lugn och ro, så jag smög därifrån omgående. Jag kan som mamma förstå om kon skulle gå till anfall, för vilken mamma skulle inte slåss för sina barn? Men visst blev det varmt kring hjärtat när man får uppleva dessa stunder i skogen.

Varm i hjärtat av min upplevelse sprang jag vidare och tog resterande kontroller.