Jo, när jag var liten så fanns det kollo i min hemby. Den låg ca en mil utanför samhället och dit fick man som barn komma om föräldrarna arbetade eller tyckte att man behövde tillsyn. Kollot var en vecka vill jag minnas och jag var där under några somrar när jag var mellan 7 och 9 år eller liknande. Minns inte helt säkert, men roligt hade vi.
Jaha men vad har då det med blodsocker at göra? Jo, det ska jag berätta. En sommar skulle alla barn kollas på sitt blodvärde och kanske andra hälsokontroller, men just Hb kontrollen var ju hemsk och har etsat sig fast i mitt minne. Då togs det som et stick i fingret och alla som är lika gamla som jag eller därikring vet att det gjordes med en platt lancett som man pickade stenhårt mitt på fingerspetsen och oftast tog sköterskan i för kung och fosterland när hon stack. Det fanns ju liskom inget stopp för hur långt in den där jäkla lancetten kom och det gjorde ont i dagar efteråt. Ja, och jag min bestämda dam vägrade att låta dem sticka mig och såklart kom hotet att jag inte fick åka p kollo vilket var skitkul att vara på. Men inte sååå kul att de skulle fåpicka mig i fingret inte. Förlåt mamma i din himmel, men då var jag inte glad på dig och inte var jag glad på undersköterskan Barbro heller ( ja Jan o Eva om ni läser detta, det var er moster).
Vet ni hur pedagogiska de var??? De jagade mig runt i undersökningsrummet och till slut fick väl båda tag på mig och höll mig fast och där stack det till så ini he-vete. Uppskrämd, livrädd och ledsen blev jag, men de var nöjda över att mitt Hb var bra och till Hånäset på kollo kom jag och än idag är jag rädd för stick i fingret. Men jag har förlåtit mamma och Barbro, de två minns ju inte ens detta, men tänk på vilken skräckupplevelse detta var för mig.
Men sen, ja sen var det bus dagarna i ändå och massa bad och två gånger fick vi handla godis i Tant Bergs kosk och på kvällarna smög vi upp på övervåningen och berättade spökhistorier.
 |
| Hånäsets koloni Första sommaren bodde jag i stora sovsalen med blå järnsängar i de två fönster t.v. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar