Vädret har för en gångs skul varit med mig, ja såklart att det altid är det. Men ett väder där man inte behöver så mycket kläder menar jag nu. Sol och värme, massor av fågelkvitter och ljuvlig doft från all grönska som även målar världen i en vacker skiftande grön nyans. Försommarne är en kort men fantasisk tid.
Ute i skogen är det barnkammartid och det gäller at ta sig fram försiktigt för att inte störa de små barnen där ute. På sjön har jag hört storlommen ropa, tranorna har tillbringat dagarna på flykanten och göken har hörts i öster, tröstergök, ja den lät nog för den sorg som familjen på den andra fäbodvallen upplever nu. Tänker på er!
Fredagen var så skön, frukost utomhus och en morgonpromenad som snart ändrades till en springtur där mängder av häjdmeter togs då jag var upp på Gråhögarnas alla fyra toppar. Den högsta toppen är på 558 möh och kallas Stabergsklacken. Obanad terräng och en hel del blötmyr, men ack så ljuvlig utsikt. Det är det värt trots att svetten rinner och hjärtat bultar av ansträngning. Den utsikten man får är så sagolik. I norr syns Byråsen och Vallsjön samt hela dalgången med Malungs alla småbyar och i söder syns Holmsjöarnas hela sjösystem med fäbodvallar som ligger intill. I väster ses Värmlansskogarna och Hoppnäsets stugor och österut är Klacken en syns i horisonten. Dagens löppass avslutades med ett snabbdopp i sjön. Kallt men friskt!
Grillning och en kall öl och lite sällskapspel framför brasan avslutade fredagen. Visst är det så här livet ska vara när det är som sämst, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar